09.

ingen vandrar mina gator eller går min väg
bara vilsna pojkar med vemod och regn i fickan
som tappat hjärtat hos någon annan
jag håller deras händer ändå
för att göra min lite varmare
en ensam hand fryser så lätt

om några år tänker jag skriva en text om stunder med pojkar
som varit extra fina. jag började tänka på det idag, tre stunder.
en för att den känns så nervös och flickig.
en för att jag minns hur knäsvag jag var då, omhållen och pillandes på hans halsduk & nake.
en för att det hugger till lite när jag tänker på det, vilket jag gör mest hela tiden.

jag vill inte skriva om det nu för att allt är så nyligen, känns bättre att kunna skriva "när jag var liten och inte visste mycket om något". & eftersom den äldsta stunden är från i sommras så går det inte riktigt att skriva så.